Här kan du läsa om de råd och levnadsregler som genom år och förfinad visdom har vuxit fram inom Klostermust Sällskapsorden. Med tiden har de kommit att bli en viktig tradition som bär med sig både humor och djupt allvar. De kallas helt enkelt för: De nio dagliga deviserna.
1. Den som icke i arla morgonstund står opp, blir först till kvällningen färdigmustad.
Att starta dagen tidigt och målmedvetet är en dygd inom orden. Devisen vill påminna om att de viktigaste åtaganden (t.ex. som att göra must) bäst startas redan under morgonen eftersom det annars finns risk att de inte blir av.
Uppkomsten till devisen tillskrivs Nunnegunda Af Plöhsen som sades vara en riktig morgonfågel och gärna gav retsamma kommentarer till de som fortsatt stod i hårda sysslor när skymningen föll.
2. Låt vinden bistå i att skörda de högsta äpplena.
Ibland är det svåra inte så svårt som det ser ut. Devisen vill hjälpa oss att se fler perspektiv och lösningar. Det svåra kan göras lätt om vi låter oss bli hjälpta av Gearas välvilja. Genom att vidga förväntningen av när och hur något ska ske kan vi ge plats för gudomliga mirakel... eller bara spara oss onödig möda.
3. Som broder sår får syster också skörda.
Vi är alla del av samma jord och våra fötter vandrar samma mark. Ja, synnerligen är vi sammankopplade på olika sätt. Devisen vill berätta för oss att våra handlingar inte är isolerade utan har både direkt och indirekt inverkan för våra medvandrare. Detta är en devis som hålls särskilt högt då den sägs höra från biskop Anagastes egen barndom, då hans äldre syster Joanne ofta fick sota för sin yngre brors påhittiga upptåg.
4. Ärligt odlad skänker ärlig glädje.
Det finns en skillnad i att veta när något är genuint och äkta. Genvägar och fasader kan visserligen räcka långt men det finns en unik tillfredsställelse i vetskapen när en själv eller någon annan har gjort det ärliga och fullständiga arbetet bakom. Devisen vill förstås visa för oss att det inte bara är resultatet som räknas utan även ansträngningen och intentionen bakom. Även denna devis tillskrivs Nunnegunda Af Plöhsen. Det sägs att hon gick miste om förstaplatsen i en äppelpajtävling för att hon la sig vinn om att alla steg i tillverkningen gjordes med riktigt bra råvaror och med rätt handlag och sinnelag. I sin besvikelse över förlusten tyckte Nunnegunda att vinnaren hade vunnit med en fuskpaj. Som tröst åt hon upp sin egen fantastiskt goda äppelpaj och uttryckte de tidlösa orden som blev denna devis.
5. Väx till din fulla kraft och ge av ditt överflöd.
Varje träd börjar som ett litet frö. Varje storverk startar med en enkel tanke. Geara har i var och en av oss lämnat frön till fantastisk utveckling och livsuppgift. Vandringen är den väg som leder till utforskandet av dessa själsliga frön. Devisen har ett tydligt budskap i att påminna om värdet att våga växa. Det behöver inte vara märkvärdigt eller pretentiöst. Inte heller heroiskt storslaget. Snarare kan den fulla kraften ligga i något så enkelt som att älska och ta hand om sig själv, så att det finns utrymme och överflöd för att ge till de i ens direkta närhet. Detta är en devis som tillskrivs den godrådige Biskop Gaxa, som trots sitt enkla leverne ofta ansågs både otroligt rik och generös.
6. Sopa alltid dina trappor ovanifrån och nedåt.
Klosterområden är renliga platser och ska hållas i gott skick. Mången är den munk och nunna som idogt stått böjd över ett kvastskaft. Det är bra för karaktären sägs det. Enkla sysslor kan erbjuda mer än bara en kort väg till det färdiga resultatet. Det finns utrymme för finess, noggrannhet och själslig växt. Devisen i fråga vill visa oss att metodik och strävsamhet är viktigt. Inte bara för att det ger oss ett gott resultat, utan även för att det ger ett gott humör och inre tillfredsställelse. Uttrycket i devisen har sin uppkomst från självaste Kammarens väktare, Biskop P Engelbreckt. Han var på besök i ett vackert tempelområde i en bergsluttning då han upprört fick se hur noviser och klosterbröder hastigt sopade av de många trappstegen från sand och löv. Men de gjorde det inte bara hastigt utan i fel ordning - Alltså nerifrån och upp! Biskopen fick en ingivelse och han avbröt de sopande och höll en inspirerad lång utsaga. De sägs att han avslutade med stark stämma och ett förmanande finger ".. därav förstå nu var och en varför det är av yttersta betydelse att du alltid sopar dina trappor ovanifrån och nedåt."
7. Ät inte klockor, men drick gärna ur.
Tid är det enda som är rättvist fördelat i världen. Det är en viktig resurs men likväl inget vi ska bära med märkvärdighet. Devisen vill påminna oss om värdet av tid och punktlighet, men också på ett humoristiskt sätt visa på självdistans och att ta tillvara på det goda som kommer i ens väg. Uppkomsten till denna dubbelsidiga och kloka devis tillägnas Nordportalens öga och Kunskapsmästare St. Banapa. Han var vid ett lärogille i sin ungdom (vid den tiden ännu ej utsedd till mästare) och hade fått i uppgift att framföra en enkel tackcermoni innan kvällsmåltiden. St Banapa var dock så nervös att han inte förmodde läsa sin förberedda notering. Han stammade och fipplade men fick inte fram några ord. Räddningen blev att tempelklockan då hördes ringa kvällsvard och St. Banapa fick plötslig klarsyn om vad han ville få fram. Därpå lät han utropa denna devis inför den samlade skaran och alla började skratta i både lättnad och munterhet.
8. Ett torrt golv och tätt tak är mödan värd. Så lägg edra munkar och nunnor noggrant.
Den som sover i regn eller lera får snart svårt att hålla värmen. Då är det inte långt bort till för vare sig snuva, skav eller snarstuckenhet. Den som ämnar leva ett liv i Gearas ära får givetvis inte vara främmande för att trampa lort eller vandra i hällregn, nä sånt hör vandringen till. Den kunskap som bärs fram i denna devis handlar inte om egots fåfänga eller kroppens bekvämlighet. Istället visar devisen värdet av att göra ett gott arbete i sin helhet. Från golv till tak. Metaforen är hämtad från allas vår högt ärade Kammarens väktare, Biskop P Engelbreckt. Biskopen arbetade tillsammans med Biskop Folkesmund och en grupp nunnor och munkar för att uppföra en ny klosterbyggnad i Fjällbyggden. När det kom till takläggningen voro det flera som ville gena och fuska. Inget sådant fusk ska ske, lät Kammarens väktare förkunna. Ty den möda som läggs i att noggrant placera takets munkar och nunnor denna dag, kommer ge torrt golv och tätt tak i alla andra dagar. Så lät Biskop P Engelbreckt den dagen för många år sedan, och sådan visdom är värd att ta fasta på.
9. Skörden är livet, skörden är döden - prisa skörden för vi skall alla skördas.
Allt har en början och allt har ett slut. Likväl finns det varken början eller slut. Vandringen är full av motsägelser. Vi är alla både offer och förövare. Vi är både trädet och jorden, livet och döden. Devisen lyfter denna inneboende dialektik, men den visar också på en riktning - "för vi skall alla skördas". Även i årstiderna som avlöser varandra finns en riktning och en given följd. Så är tingens ordning enligt Geara. Denna devis vill visa oss det gudomliga i både de små och stora kretslopp som omger oss. All heder och tacksamhet åt Biskop Varangast som är den som, i enighet med Gearas visdom, lät nedteckna och sprida de rader som ligger till grund för denna avslutande och återskapande devis.
