Klostermust är en spelidé som varit i rullning sedan sommaren 2018. Ni kan läsa mer om spelets första tid och utveckling här. Genom SUV (Spelutveckling väst) kom jag i kontakt med Mattias Dristig och hans förlag Vildhallon och vi fick till en gemensam speltest. I maj samma år skrev vi samarbetsavtal kring Klostermust.
Det är med glädje och viss stolthet vi nu ger uppmärksamhet och tack till Mattias genom detta blogginlägg i form av en intervju. I de följande raderna får ni lära känna honom och hans perspektiv på Klostermust lite bättre. Håll till godo :-)
Du är ju personen som ÄR kulturföretaget Vildhallon. Hur kommer det sig att du driver ett eget kulturföretag?
Jag är ju kulturarbetare och det började egentligen med att jag spelade egen musik, arrangerade spelningar samt höll några föreläsningar runt 2011. Tänkte att det vore bra att omvandla de där intäkterna till fysiska musikinstrument. Jag kommer ju från DIY-håll och började dessutom mer och mer inse att det underlättade i olika samarbeten att faktiskt skicka fakturor till varandra istället för att jobba ideellt med oklara roller och förväntningar. Jag gillar att Vildhallon är såpass spretigt som det är - då mår min egen kreativitet som bäst. Förhoppningsvis smittar allt det där av sig i alla samarbeten som finns där i det växande Vildhallonsnåret.
Hur träffade du Frederik och varför startade ni ett samarbete med spelet Klostermust?
Jag är initiativtagare till Spelutveckling Väst som är ett nätverk för bräd- och rollspelsutvecklare i Västra Götaland/Halland. Frederik kom på en av de offentliga träffarna som anordnades och jag fick testa en tidig version av Klostermust. Spelet är familjevänligt, enkelt att lära sig, har ett starkt tema och jag såg försäljningspotential i det. Frederiks egna tro på spelet och hans driv var också viktigt. Genom att samarbeta kan vi ta tillvara på varandras kunskaper och styrkor, och det är inte fy skam.
Vad har varit roligast under arbetet med Klostermust?
Utan tvekan att se hur Sofies bilder låter Klostermust komma mer till liv!
Vad har varit svårast hittills?
Under 2019 fick jag heltidsjobb i Borås vilket innebar långa dagar med busspendling. Under en period så brukade vi skämta om att Vildhallons kontor endast är öppet 07.20 - 08.20 och 16.50 - 17.50 när jag sitter på 100-bussen mellan Göteborg och Borås. Under den tiden ska alla projekt få plats, sedan ska jag laga mat och se på Netflix. Att projektleda arbetet under sådana förhållanden blir då aningen utmanande, men det leder också till nya insikter, rimliga förväntningar och mer tydlighet i projektet.
Vad är den största skillnaden på Klostermust och spelprojekt som du har gjort eller drivit tidigare?
Klostermust är ju en ”mittenproduktion” rent storleksmässigt men också ur ett projektperspektiv sett till antalet inblandade. Det var ett naturligt steg för mig att ta efter framgångarna med mitt kortspel Nättrollz! som var en mindre produktion. I rollen som projektledare / utgivare blir jag mer coachande än tidigare, mycket p.g.a. att Frederik har en sådan tydlig kreativ vision med spelet. Med Klostermust lägger jag nu mest fokus på att strukturera upp arbetsflöden och komma med goda råd, jämfört med att själv driva det kreativa framåt.
Om du skulle vara en karaktär i Klostermust-världen, vem skulle du vara då?
Om jag får välja helt fritt så skulle jag nog vara den fattiga bypojken Arfvid Smutsöra som smyger sig in på klosterområdet, pallar äpplen och gör lite hyss i klostret. Vem vet ... det kanske får bli en expansion..?
Vad ser du framför dig för utmaningar och möjligheter i det fortsatta arbetet med Klostermust?
Klostermust är ju speltestat ganska mycket redan, men ett nytt poängräkningssystem ska hitta sin form framöver. Att speltesta detta under Covid-19-tider är en utmaning i sig. Sedan måste ju en framtida kampanj på Kickstarter gå i lås för att säkra upptryckskostnaderna. Vi håller även på att förhandla en aning kring en kringprodukt som kommer passa väl in i Klostermust-världen. Där ser jag stora möjligheter, även om den delen är aningen hemlig just nu.
Vad gör du mer på Vildhallon utöver arbetet med Klostermust?
Ja det är väldigt mycket på gång. 2020 är i praktiken ett leverans- och tillväxtår för Vildhallon och jag kan säkert glömma något såhär på rak arm men ...
Det som ligger närmast i pipeline är att få ut KG Malms novellsamling ”Förlåt för den här gången”. Sett till förhandsbeställningarna kommer den bli en smärre indieboksuccé vilket är roligt. Nya versionen av DinoFajten börjar bli redo för Kickstarter, brädspelet baserat på Die Zombiejäger-filmen puttrar på i bakgrunden men behöver fler speltester, Björn Sonneruds kortspel Missbruk (som jag mer och mer börjar se som ett viktigt konstprojekt) ska hitta ytterligare samarbetspartners, Felix Falks kortspel ”Snille & Skrivkramp” genomgår digitala speltester just nu, Tobias Hadin håller på med att få klart rollspelet ”Skjut Dom i Huvudet” och att ge ut det ser jag mycket fram emot.
Utöver det har jag några spelworkshops på gång tillsammans med Albin Svensson när det gäller vårt upplägg ”Gör ditt eget brädspel”, ska komma i ordning i en ny lokal (jag har växt ur mitt gamla vindskontor) och är inne i musikstudion och spelar in en ny LP-skiva med bandet Dristig & Drabanterna. Sedan har jag lite småhemliga samarbeten som presenteras i sommar. Däremellan ska jag hinna andas är väl tanken.
Vad gör du annars när du inte arbetar med ditt företag?
Eh... va? Sånt som fritid flyter lätt ihop när man driver ett kulturföretag. Men jag försöker sätta tydligare gränser numera. Det blir väl att se på Netflix och försöka vara en god sambo i största allmänhet.
Vad har du för brädspelsfavoriter? Varför?
Återkommer alltid till tre klassiker som var för sig lämnar en hel del att önska rent spelmekaniskt:
Min första kärlek hette ”Den Försvunna Diamanten” för enkelheten och omspelbarheten med alla vändbara brickor. Som jag förstår det så var spelkonstruktören Kari Mannerla även ganska ung när spelet gjordes vilket är aningen inspirerande för mig själv som spelutvecklare.
”Drakborgen” måste också nämnas för det starka fantasytemat och för all spänning det har gett mig under min sena tonår. Totalt oförlåtande javisst, men med mycket känsla!
”Talisman” (den svenska klassiska versionen), lite av samma anledningar som ”Drakborgen” men med twisten att det här var första brädspelet jag spelade som hade viss karaktärsutveckling.
Tack Mattias för dina svar och tankar och för att du är med i Klostermust-teamet. För att kolla in mer om Mattias kan ni klicka in för ett besök på Vildhallon.